sverige

EU-valet, bensinupproret och den jävla kylan

maj 13, 2019

303?

”Inget viktigt. Det betyder bara att du är den trehundratredje äldste personen i din valkrets,” förklarade killen som tog emot mitt kuvert med valsedeln. Min valkrets är för övrigt 08, fast i Göteborg. Jag hade klivit in i den improviserade vallokalen på Första Långgatan med glatt humör, men lämnade märkligt modstulen. Var det för att jag är trehundratredjen äldst? Nej, det rör mig faktiskt inte i ryggen. Om jag legat på hundratoppen vore det annorlunda, såklart, men 303 kan jag representera med bibehållen stolthet.

Nej, det var tomheten. Tre uppställda bås där man ska stå och bevara sin valhemlighet, fem funktionärer varav två sittande vid pulpeter för att fylla i röstlängden med rätt siffror och uppgifter.

I övrigt bara jag. Klockan var lunch och jag hade mött åtskilliga mänskor på trottoaren med tandoorikyckling i blick. Folk var inne i timman som de disponerade efter eget behag, men ingen mer än jag verkade göra sig omaket att rösta i valet till EU-parlamentet. De ville äta indiskt, men skita i det europeiska. Modstulen, som sagt, och plötsligt slog den iskalla majkylan emot mig med full kraft. Som om jag bar vår gemensamma framtid på mina manchestertunna axlar. Jag hade inte förväntat mig någon större folksamling, men att vara ensam i vallokalen… det kändes faktiskt för jävligt.

Varför bryr jag mig om EU?

För att jag faktiskt tror rätt starkt på originalidén om samarbete för välstånd, rättvisa och fred. Svårare än så är det inte, och min samlade bedömning är att EU bevisat sig fullt dugligt under den tid vi varit medlemmar. Självklart kan man hitta massor att kritisera, men inte tillräckligt för att vilja spränga det i luften. Och idag gick jag alltså och lade min röst på ett parti som är mer EU-positiva än lagom, och som definitivt inte vill ta Sverige ur Europa.

Jag röstar givetvis också för att lämna mitt bidrag i striden mot den galopperande högerpopulism som förlamar, förstör och förvandlar land efter land till provocerande nationalistiska borgar av egoism och fiendskap. Ungern, Polen, Turkiet och liknande har jag aldrig förväntat mig särskilt mycket av, men Italien? England? Tyskland?

Varför skiter så många i EU?

Det enkla svaret är förmodligen att det är så enkelt. Man behöver inte sätta sig in i nånting, bara ta plats i kön av slentrianmässiga skeptiker som gillar att ogilla EU för att det är så kul att ”röra om i grytan.”

Och vad exakt är det som varit så himla dåligt med det svenska medlemsskapet? Vänligen nämn tre exempel på hur Sverige blivit ett sämre land sedan vi gick med i EU?

Inte? Men det räcker med två exempel på dåliga grejer vi tvingats göra eller genomföra på order från Bryssel?

Inte det heller? Men okej: ge mig ett enda konkret exempel som bevisar hur vi tvingats kröka rygg för den europeiska övermakten. Var det nåt med falukorven, eller?

När jag ändå har ångan uppe: nationalekonomerna Stefan Fölster och Fredrik Erixon gav 2014 ut en bok med titeln ”Vad har EU gjort för Sverige – och vad har Sverige gjort för EU?” I sin sammanfattning skrev författarna: ”Varken Nej-sidans farhågor eller Ja-sidans mest optimistiska förhoppningar har infriats. På det stora hela blev det som konsekvensutredningarna förutspådde, men med positiva överraskningar när det gäller reallöneutveckling, konkurrenseffekter på olika områden som till exempel att relativa livsmedelspriser kraftigt föll, och en lägre medlemsavgift än väntat.”

Sverige har blivit ett bättre land som medlem i EU. Och det svenska bensinpriset som ger hundratusentals svenska gubbar blodstörtning – det överträffas i tur och ordning av Portugal, Frankrike, Finland, Italien, Grekland och Danmark. Allra dyrast är soppan i Nederländerna. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.

Kallt är det också. Jag misstänker EU. Det blir enklast så.

Nästa års sommarpratare redan nu

juni 11, 2016

Alexander Bard, Marit Paulsen, Kikki Danielsson, José
González…Man gäspar ju käken ur led när man studerar listan över årets
sommarpratare. Valet av Bert Karlsson har med rätta
blivit starkt kritiserat, liksom den absurda Stockholmsdominansen. Men skadan
är redan skedd. Den går dock att reparera till nästa år.

Här är 59 alternativa
sommarpratare som tillsammans skulle kunna teckna en betydligt intressantare
bild av Sverige, samhället, livet och drömmarna.

1.    
En fjortonårig hästtjej

2.    
En nyskild svetsare

3.    
Hédi Fried, Livia Fränkel, Susanna
Christensen eller Piotr Zettinger – någon av de fyra återstående svenskar som
överlevde förintelsen

4.    
En romsk tiggerska på Östermalm

5.    
En sömngångare

6.    
En sverigedemokrat i kommunfullmäktige på
landsbygden

7.    
En tjock kille som går i åttan

8.    
En patologisk insändarskribent från
Hisings-Backa

9.    
Björn Olsson

10. En
sjukskriven gubbjävel som langar flaköl till barn

11. Min
fiskhandlare från Vietnam

12. En
nagelskulptris

13. Ett
medelålders mopedbud

14. En
tonårig flykting från Syrien som sitter ensam på ett rum i Sorsele

15. En
Tesla-ägare

16. En
fattigpensionär som jobbat hela livet som glasblåsare

17. Den
som bor längst norrut i hela Sverige

18. En
persisk tjej som just gått ut gymnasiet med högsta betyg

19. Ett
Jehovas vittne som ligger för döden

20. En
golfande bilhandlare i Torekov

21. En
idiot

22. Malena
Ernman

23. Någon
som cyklar minst 60 mil i veckan

24. En
äldre snabbköpskassör

25. En
livstidsdömd mördare

26. VD:n
för Vansbro Sparkfabrik i Äppelbo

27. En
kvinnlig brandman

28. En
högerextrem bloggerska

29. En
grävmaskinist som tänkt ut hela handlingen till en fantastisk roman

30. En
ung kille som opererats för gomspalt

31. En
mytoman

32. Jan
Jörnmark

33. En
gruvarbetare med mardrömmar

34. En boxvinsalkoholist

35. En
helt vanlig offentliganställd 55-årig kvinna som är jättenöjd med sitt liv

36. En
av bröderna Åhdén på gitarrmuseet i Umeå

37. En buktalare

38. Någon
som lever som på 1800-talet

39. En
pilot som aldrig riktigt blev nåt

40. En
hipster i Sveg

41. En
frivilligarbetare på ett grekiskt flyktingläger

42. En kvinna som aldrig går utomhus utan niqab

43. Någon
som varit galen men gjort comeback

44. Den
som kör Google-bilen på alla gator och vägar

45. En
person som rent statistiskt är genomsnittssvensken

46. En
thailändsk bärplockare

47. En
svensk man som bor i Thailand varje vinter

48. En
obotlig romantiker

49. En
lillgammal kille i 15-årsåldern

50. Någon
som samlar på psalmböcker

51. En
elektriker som lever för att dansa bugg

52. En
gammal vegan

53. Glenn
Hysén

54. Två
vuxna tvillingar

55. En
akvarellmålande kulturkvinna

56. En pensionerad taxichaufför som berättar om sina längsta körningar och konstigaste
kunder

57. En
gubbe som inte kan sluta tälja gubbar

58. Ett
grillbiträde som alltid jobbar natt

59. Jan
Eliasson

Helgen vecka 48, en musikklassiker

november 29, 2015

Helgen vecka 48 kan jag summera en av årets bästa
veckor när det gäller musikaliska upplevelser. 2015 har varit ett stort år med
massor av bra plattor, fina konserter och inte minst enorma retrospektiv-grunkor
som t.ex. dokumentationen av Dylans kreativa eruption 1965-66 (The Cutting Edge
1965-1966: The Bootleg Series Vol. 12) och det mäktiga The River-paketet med
dokumentärfilm, samlingsbox och möjligen även exklusiv badhandduk for
collectors only…

Men allt är inte gubb i min värld, även om många tycks tro
det. Här är vecka 48 dag för dag:

·     
Måndag 23 november: Jobbade metodiskt hela
kvällen till tonerna av The Sons of Champlin, svängig västkust som jag missade
när den hände. https://open.spotify.com/track/2ZdzvD4riij2E1zvFH7vuL

·     
Tisdag 24 november: Köpte biljetter till
spelningar på Pustervik med Jason Isbell och Father John Misty. Fick visst med
mig två vinylplattor också: ”Get Yer Ya-Yas Out” och ”Chicago II”, bägge i
prima skick till bra pris.

·     
Onsdag 25 november: Skrev en Facebook-post om
spektaklet Black Friday och fastnade i Steely Dan-loopen som är erkänt svår att
ta sig ur.

·     
Torsdag 26 november: Såg Kamasi Washingtons
makalösa spelning på Nefertiti och fick ett minne för livet.

https://www.youtube.com/watch?v=GG0d_Fl7p5o

·     
Fredag 27 november: Upptäckte Neal Casals magiskt
flummiga jam-orgie ”Circles Around The Sun” som specialskrevs som väntemusik på
Grateful Deads avskedskonserter. Fenomenala one take-inspelningar live i studio
med toppmusiker i toppform. https://open.spotify.com/album/2BsLSSEQrjxOBCdNLyqzfh

·     
Lördag 28 november: Såg Bob Hund tillsammans med
Göteborgs Symfoniorkester på Konserthuset, en stark upplevelse som tillfälligt
återupprättade min tro på mänsklig godhet även i detta land.

https://www.youtube.com/watch?v=gaz5ONjMn9M&feature=youtu.be

·     
Söndag 29 november: Sitter i soffan och hör hur
Albin städar sitt rum till tonerna av Creedence Clearwater Revival.