subhumans

Asgamar ska inte ha smartphones

april 15, 2017

Det är inte händelsen i sig som skrämmer mig mest, oavsett
om jag råkar bli påkörd i trafiken eller skadas i ett terrorattentat.

Det är heller inte rädslan för skammen när man rullas in på
akut operation och vårdpersonalen upptäcker att man har fartränder i
kalsongerna.

Det mest skrämmande vore det som hände på Drottninggatan i
Stockholm och på tusentals ställen över hela världen där människor drabbats av
vår tids nya slags övergrepp – att i sin svåraste stund bli fotograferad av så
kallade medmänniskor.

Jag har sluppit se bilderna från Drottninggatan, men jag vet
att de har publicerats i olika rövhål på den stora sociala medier-kroppen.
Människor har alltså inte bara nedlåtit sig att ta bilder på de skadade. De har
dessutom haft den kriminellt dåliga smaken att göra sina vidriga bilder
tillgängliga för allmänheten.

På samma sätt som det skryts om läckra måltider, läskande
drinkar och lyxiga resmål skryts det nu alltså med att man kommit tillräckligt
nära för att i hög upplösning fånga blodet och hjärnsubstansen kring en död
eller döende människa.

Kränkningen är hundraprocentig. Den skadades integritet är
inte värd någonting. Han eller hon som ligger där är fritt
villebråd för oss andra att avbilda med våra smartphones, på samma sätt som
folk idag uppenbarligen ser det som en mänsklig rättighet att när som helst ta
bilder på andras husdjur, ungar, bostäder eller klädstilar.

Men gränsen mellan att fota någon annans gulliga hund och
att ta bilder av döda offer för attentat och olyckor – den borde vara mänskligt
oöverstiglig.

Om man inte förstår var gränsen går kan man lika gärna lägga
sig ner och dö.

image