kortedala

Tillbaka till framtiden igen?

mars 18, 2020

STRÖVTÅG: Inspirerad av den charmiga debutromanen ”Jag bor i Kortedala” av sjukgymnasten Lars Hoffmann beger jag mig tillbaka till Göteborgs första förort, designad och byggd som en satellit helt frikopplad från övriga stan. Det blir en lite sorglig tripp till en epok då ordet framtid ännu var positivt laddat, men också en växande tro på att den bedagade skönheten har alla förutsättningar att göra comeback.

För typ 50 år sen kändes vägen uppför Burmabacken som en port till den moderna framtiden. Så snart mammas lilla folkabubbla klarat den branta stigningen öppnade sig en ny värld som omtalades med epitetet mönsterstadsdel. Hit for vi från landsbygden i Gunnilse för att hälsa på släkt ibland och handla saker ibland. Blygsamma veckopengar investerades i skivaffären på Röda torget som det kallades efter färgen på husfasad och stenläggning. ”Where Were You When I Needed You” med danska The Hitmakers minns jag som igår. Torget heter egentligen Årstidstorget, analogt med de flesta andra torg- och gatunamn i Kortedala. Nu går jag genom passagen där två somaliska tjejer fnittrar runt sina mobiler. Själva torgytan är borta, ersatt med en misskött liten konstgräsplan och ett trasigt pingisbord. Skivaffären har blivit en servicebutik bredvid en pizzeria & pub. Saknas gör också leksaksaffären där jag nog köpt en smärre eskader av modellflygplan.

Vid sexans ändhållplats lockar Bassra Gatukök med både färska falafel och färska hamburgare. Betyget på nätet är hela fem stjärnor, men jag satsar på kvarterskrogen Mitt Kök på Kortedala Torg. Slår mig ner med en mäktig kebabrulle och smälter intrycken efter en rundvandring i stadsdelens hjärta.

Torget är sig både likt och olikt. Erik Ragndal och Johan Tuvert skulle känna igen sitt arkitektoniska verk. Forum ligger kvar, om än med annat innehåll: grönsaksaffär jämte en bingohall. Konfekthuset finns kvar, liksom mönstret i den fina stenläggningen. Plaskdammen är tom. Stora julhjärtan hänger kvar i trädet vid den nedsänkta lekplatsen som har en skojig krokodil att bestiga. Neonskylten (original?) signalerar kortedala BIBLIOTEK med sin retrotypografi.

   

Om vi förenklat säger att Kortedala byggdes för SKF-personal, varvsfolk och Göran Johansson är befolkningen idag en annan. Verksamheterna runt torget speglar tydligt stadsdelens förändrade demografi. Såväl resebyrån som sminkbutiken heter Banadir, torgkrogen serverar thai och kinamat, det är kö till kontanter i bankomaten och money transfer erbjuds i flera lokaler. Det är mycket folk i rörelse. Hemköp håller öppet från tidig morgon till sen kväll. Magneten lockar med leksaker, presentartiklar, hushåll, livs, konfektyr. Grannen Alpha Coaching & Education utropar att ”Alla har en plats på arbetsmarknaden!”

De flesta jag möter är antingen invandrade eller/och gamla. Det är deras torg och det vore förmätet att recensera utbudet. Dessutom var kebaben väldigt god.

På wikipedia nämns kända personer med uppväxt eller anknytning till Kortedala: festfixaren Bindefeld, handbollsjätten Ljubo Vranjes, skådespelerskan Helena Bergström, popsmeden Jens Lekman – och självklart starke mannen Göran Johansson. Jag kan inte se något som talar emot fem helt nya kändisar med helt andra namn på den listan om tio år.

I början av Adventsvägen ligger ett museum som visar hur en typisk folkhemslägenhet såg ut under rekordåren 1955-1965. Det är välskött och jättefint, men lite väl nostalgiskt för min smak så jag fortsätter hundra meter in i högersvängen. Där, på nummer 11, bodde min mamma i över tjugo år. Strax innan hon flyttade häromåret hade dom börjat spränga och gräva och härja på andra sidan gatan. Nu står de klara: tre resliga punkthus med hundratjugo lägenheter. Och det ser bra ut, på samma sätt som det nya höghuset vid Kortedala torg ser bra ut. Nya hus ger fler människor, och det luftiga Kortedala både tål och behöver rejält med förtätning och föryngring.

Vid Citytorget blir jag stående stum inför åsynen av hur vanskött det är. Mycket av det som förr lockade arkitekter och stadsplanerare från hela världen för att studera Kortedala är idag slitet och sargat, ibland rent övergivet. De som svikit mest är politiken och fastighetsägarna och de som hanterar marken mellan husen. Det ser bitvis inte klokt ut. Men kärnan är intakt. Geografin, variationen, grönskan, vyerna, höjderna. Det är inget man rubbar eller försummar likt trasiga papperskorgar, ruttna bänkar, flagnande fasader.

 

Sista stoppet blir vid Lyktan, den unikt originella korsningen mellan en futuristisk månlandare och en medeltida stadsport. 1958 var den så far out att kungen själv kom för att inviga framtidens fränaste fruktaffär. För det var det den var. Efter ett kvartssekel i fritt förfall har nu Bostadsbolaget fattat grejen och beslutat att bekosta en renovering.

Likt ett nyfiket barn trycker jag näsan mot glasrutan och tittar in på nylagt golv och tänker vad kul om självaste Lyktan kunde bli en lysande symbol för Kortedalas renässans.