joefarellis

Trött på tjôt om gôtt rött kött

juni 9, 2016

Jag brukar vara ganska restriktiv med att kritisera eller
förlöjliga både politiker och tjänstemän i Göteborg. Det är så många andra som
gjort det till en folksport, och jag är övertygad om att de flesta av ”våra
styrande” är fullt vettiga människor som gör så gott dom kan (vilket i och för
sig inte alltid räcker hela vägen).

Hur som helst. Nu är det kokta fläsket stekt. Eller rättare
sagt grillat. Fast på tok för lite.

image

För någon månad sedan blev restaurangen Joe Farellis på
Avenyn hotade med dryga böter om man fortsatte servera icke genomstekta
hamburgare. Rare eller medium rare, som det heter i ursprungslandet.

Nu är det Burgersson som drabbas av
samma hot, där bötesbeloppet är satt till 40 000 kronor för varje gång som
stadens miljöförvaltning kan visa på att krogen varit olydig. Bötesbeloppet
måste vara helt taget ur luften och är givetvis satt för att skrämma
medburgarna till underkastelse.

Motivet till miljöförvaltningens korståg mot krogarna är omsorg
om vår hälsa. Genom att äta sönderstekt köttfärs och samtidigt bära hjälm
dubblar vi våra chanser att förbli friska.

Jag skulle heller inte äta en rare-stekt hamburgare.

På grillkiosken i Fläskeboda eller var som helst längs en
svensk motorväg.

Däremot sätter jag gärna tänderna i en läcker och medium
rare burger på någon av de riktigt bra krogar som breddat utbudet i Göteborg
och andra större städer. Restauranger med ägare och medarbetare som stolt
tävlar om att servera den bästa burgaren – och kan ta betalt därefter.

Och den bästa burgaren börjar med det bästa köttet.

Dagens ambitiösa hamburgerkrogar är – som jag uppfattat
saken – synnerligen noga med kvalitet och hygien. Färskt lokalproducerat kött
av högsta klass är i princip standard. ”Vi har bara kött från Gröna Gårdar och
har extremt bra koll på vad för kött vi har i våra burgare. Vi har koll enda
ner på detaljnivå och vet till och med vilken kossa köttet kommer ifrån”, säger
Johan Svensson på Burgersson i GP:s nyhetsartikel.

Jag vet att man kan få ehec och att det inte är nån lek. Jag
vet att man kan bli sjuk av mat. Man kan bli sjuk på restaurang. Så har det
alltid varit, och kommer alltid att förbli.

Personligen tycker jag det är betydligt värre på
restauranger där man som gäst aldrig blir tillfrågad om hur man vill ha biffen
stekt, och där servispersonalen ständigt måste gå ut i köket för att ta reda på
t.ex. från vilken världsdel köttet eller fisken eller räkorna kommer?

Miljöförvaltningens pekpinnar förstärker bilden av
myndighetsutövandet som löjlighet snarare än möjlighet. På sikt är det en
betydligt större samhällsfara än några stackars hamburgare. Det stora hotet är västvärldens groteska överkonsumtion av kött överhuvud taget, starkt bidragande till klimatförändringarna och därmed livsfarligt.

Min poäng är alltså inte att vi ska äta mer hamburgare. Tvärtom, vi ska njuta av bättre hamburgare ungefär lika ofta som vi njuter av ostron eller kaviar.

”Ytterst ska den som äter på en restaurang kunna känna sig
säker”, försvarar miljöförvaltningens enhetschef jakten på de mediumstekta
burgarna.

Och jag kan inte sluta le över hur ironiskt hennes namn klingar
i just detta sammanhang.

Hon heter nämligen Bernadett Weber.

Nästan som om allt bara var ett skämt.