gbgftw

Med såna vänner behöver Feskekôrka inga fiender

maj 5, 2019

Det bästa med Facebook och andra sociala plattformar är att vem som helst kan uttrycka sin åsikt i olika debatter. Och det sämsta med Facebook och andra sociala plattformar är att vem som helst kan uttrycka sin åsikt i olika debatter.

Ett färskt exempel är Facebookgruppen ”Rädda Feskekôrka” som sjösattes i fredags, den 3 maj. Det tog inte många timmar innan den blivit till ett intellektuellt moras där hatet och invektiven haglade i en ändlös rad av inlägg, till synes skrivna med boxhandskarna på och/eller med boxvinskranen på full patte.

Förutom grallimatik och annat språklikt som försvårade läsförståelsen fanns det rikligt med konspirationsteorier och stickspår där allt från islam till Västlänken fick klä skott för att att våran älskade Feskekôrka SKA RIVAS !!!

Att det handlar om en nödvändig renovering av en gisten byggnad – inte alls någon rivning – tycks inte spela någon roll. Det viktiga är att det sinnesslöa fradgatuggandet ges fri lejd. Ju fler som ges utrymme att skriva mer upprört, desto mer demokrati. Lite blandade exempel på tongångarna:

Också en följd av Västlänken förmodar jag.

Hatar de som styr Göteborg sin egen stad?

Nästa förslag är väl att göra om till Moske.

Feskekörka är det som har gjort Göteborg känt.

Hela Göteborg håller på att balla ur. Stan håller på att gå sönder.

Det är den där jävla linbanan över älven fel skit i den.

Exklusiva bostadsrätter kanske ? med egen båtplats, bil lär ju ingen kunna använda sig av när hela sta´n är uppgrävd.

Vem vet, Stordalen kanske bygger ett fiskhotell där.

Skall man lägga ner domkyrkan också?

Göteborg blir aldrig de goa glada Göteborg igen. Måttet va rågat när dom rev gasklockan.

Är det politerna som ligger bakom detta beslut?

Så där håller det på när de gamla alumnerna från livets hårda skola återförenas på Facebook. Grundlösa anklagelser slungas hej vilt, föraktet mot politiker och tjänstemän är bottenlöst och kampviljan är så stor att flera förklarar sig villiga att trotsa alla lömska trafikhinder för att köra in till stan och stödköpa några hekto kolja.

Det är nästan lite gripande. Eller som det med ofrivillig komik uttrycktes i flödet:

”Som Göteborgare vill jag bara säga en sak – Vi överger oss ALDRIG”

Självklart kommer gruppen som vill rädda Feskekôrka fortsätta att växa. Nu är både tidningar, lokalradio och TV på banan med stora artiklar och inslag. Det vore kul – gränsande till annorlunda – om utrymme kunde ges åt en mer nyanserad debatt. Självklart ska Feskekôrka finnas kvar, självklart ska där säljas fisk och skaldjur, självklart ska vi gå dit och njuta av det bästa från världens finaste västkust. Men det vore ju väldigt synd om man inte försökte skapa något ännu bättre när tillfälle till förnyelse ges.

En rad andra aktörer längs gatan har ju lyckats utmärkt med framgångsrika koncept och uppskattade verksamheter. Kanske är det bland dessa som Higab och Feskekôrkans handlare kan få mer konstruktivt stöd och rådgivning än hos den gallskrikande CAPSLOCK-ARMÈN på Facebook?

Avslutningsvis en tanke som formulerades av en någorlunda sansad medlem i gruppen:

”Om man vill rädda verksamheten i Feskekörka bör man handla där ofta, det hjälper nog bättre än namninsamlingar.”

 

Det lilla är det nya stora

februari 4, 2019

Välsignade äro vi som bor i Vasastan med krypavstånd till några av Göteborgs bästa och trevligaste restauranger. Även om vi inte springer ner dörrarna till stjärnbeströdda Koka så är det ändå en viss trygghet att veta att den finns inom räckhåll när plånboken blir obekvämt svullen.

Finkrogar i all ära, men det goaste är ändå tillgången till de allt fler underbara ”hôl i väggen” som etablerats på senare tid. Lagom stora – eller ibland ovanligt små – ställen där man växer som gäst, blir sedd, uppskattad och väl mottagen på ett sätt som mer normalstora restauranger inte alltid fixar.

Som ikväll. Vi masade oss hemåt tillsammans från våra respektive arbetsplatser. Det var kolsvart, genomblött, motvindigt och februarijävligt. Dessutom var vi trötta. Ingen väntade på oss därhemma, inte ens i kylskåpet. Så vi bestämde oss för att gynna en lokal restauratör.

Denna gång blev det Bord 27. Vi hängde av oss de regntunga ytterplaggen och sjönk upp på varsin barpall och hade en i alla avseenden utmärkt middagsupplevelse på en rôten måndagskväll. Bra musik därtill. Vad mer kunde jag begära?

Intet. Men jag kan dela med mig. Här är listan på våra fem favoriter i den lilla skalan (utan inbördes rangordning)

– Bord 27 (Haga Kyrkogata 14): Modern comfort food i liten lokal med stort hjärta, prima service och generös stämning.

– Bistro Odette (Olivedalsgatan 14B): Vår absoluta favorit sedan flera år, totalfranskt med allt det bästa mänskligheten har att erbjuda.

– Grano (Vasagatan 32): Från frukost över lunch till grymma drinkar, spektakulära pizzor och mycket annat gott. Tack säger vi grannar!

– Trattoria La Strega (Aschebergsgatan 23B): Det var ett tag sen sist, men ska man äta italienskt kan man lika gärna välja den bästa pasta i stada.

– Vinbaren 28+ (Götabergsgatan 28): På högsta toppen sedan 1985 – och nu med sin sensationella bakficka som serverar magisk trerätters för 350 spänn. Hatten av för Ulf Johansson!

Fast blodpudding eller purjolökssoppa är också jävligt gott.

Trött på tjôt om gôtt rött kött

juni 9, 2016

Jag brukar vara ganska restriktiv med att kritisera eller
förlöjliga både politiker och tjänstemän i Göteborg. Det är så många andra som
gjort det till en folksport, och jag är övertygad om att de flesta av ”våra
styrande” är fullt vettiga människor som gör så gott dom kan (vilket i och för
sig inte alltid räcker hela vägen).

Hur som helst. Nu är det kokta fläsket stekt. Eller rättare
sagt grillat. Fast på tok för lite.

image

För någon månad sedan blev restaurangen Joe Farellis på
Avenyn hotade med dryga böter om man fortsatte servera icke genomstekta
hamburgare. Rare eller medium rare, som det heter i ursprungslandet.

Nu är det Burgersson som drabbas av
samma hot, där bötesbeloppet är satt till 40 000 kronor för varje gång som
stadens miljöförvaltning kan visa på att krogen varit olydig. Bötesbeloppet
måste vara helt taget ur luften och är givetvis satt för att skrämma
medburgarna till underkastelse.

Motivet till miljöförvaltningens korståg mot krogarna är omsorg
om vår hälsa. Genom att äta sönderstekt köttfärs och samtidigt bära hjälm
dubblar vi våra chanser att förbli friska.

Jag skulle heller inte äta en rare-stekt hamburgare.

På grillkiosken i Fläskeboda eller var som helst längs en
svensk motorväg.

Däremot sätter jag gärna tänderna i en läcker och medium
rare burger på någon av de riktigt bra krogar som breddat utbudet i Göteborg
och andra större städer. Restauranger med ägare och medarbetare som stolt
tävlar om att servera den bästa burgaren – och kan ta betalt därefter.

Och den bästa burgaren börjar med det bästa köttet.

Dagens ambitiösa hamburgerkrogar är – som jag uppfattat
saken – synnerligen noga med kvalitet och hygien. Färskt lokalproducerat kött
av högsta klass är i princip standard. ”Vi har bara kött från Gröna Gårdar och
har extremt bra koll på vad för kött vi har i våra burgare. Vi har koll enda
ner på detaljnivå och vet till och med vilken kossa köttet kommer ifrån”, säger
Johan Svensson på Burgersson i GP:s nyhetsartikel.

Jag vet att man kan få ehec och att det inte är nån lek. Jag
vet att man kan bli sjuk av mat. Man kan bli sjuk på restaurang. Så har det
alltid varit, och kommer alltid att förbli.

Personligen tycker jag det är betydligt värre på
restauranger där man som gäst aldrig blir tillfrågad om hur man vill ha biffen
stekt, och där servispersonalen ständigt måste gå ut i köket för att ta reda på
t.ex. från vilken världsdel köttet eller fisken eller räkorna kommer?

Miljöförvaltningens pekpinnar förstärker bilden av
myndighetsutövandet som löjlighet snarare än möjlighet. På sikt är det en
betydligt större samhällsfara än några stackars hamburgare. Det stora hotet är västvärldens groteska överkonsumtion av kött överhuvud taget, starkt bidragande till klimatförändringarna och därmed livsfarligt.

Min poäng är alltså inte att vi ska äta mer hamburgare. Tvärtom, vi ska njuta av bättre hamburgare ungefär lika ofta som vi njuter av ostron eller kaviar.

”Ytterst ska den som äter på en restaurang kunna känna sig
säker”, försvarar miljöförvaltningens enhetschef jakten på de mediumstekta
burgarna.

Och jag kan inte sluta le över hur ironiskt hennes namn klingar
i just detta sammanhang.

Hon heter nämligen Bernadett Weber.

Nästan som om allt bara var ett skämt.