Journal
En blogg av och med Anders Westgardh

691 mil till ett indiskt bröllop

Dag 1: torsdag 7 februari

Upp i svinottan klockan 03.45 men vad gör man inte för att åka på indiskt bröllop i Kenya? Drar på de nyinköpta Fjällräven Traveller-brallorna, en tshirt och en gammel fleecetröja. Samt stödstrumporna: ”Stödstrumpor kan vara bra för gravida, om du har åderbråck eller under flygresor”. Taxi till Landvetter, köper lite valuta och en deodorant. Flyger in mot Paris där morgonen gryr. Byter till Kenya Airways flight KQ0113, plats 23H. Marie tar fönsterplatsen, jag mitten och i gången en kille som jag trodde var tysk men visade sig vara från Köpenhamn. Efter en gin & tonic pratar jag obehindrad danska så vi lär känna varandra. Han heter Leon Voss och är relation manager på F5 Networking, ett nätverk för ”modernt ledarskap”.

Vi nätverkar och står i. Han är på väg till Zanzibar för att träffa sin flickvän. Själva är vi som sagt på väg till Kenya för ett indiskt bröllop. Bruden är dotter till min gode vän (sedan 50 år) Ulf och hans fru Rasima. Vi fick inbjudan förra sommaren och nu väntar drygt två veckor strax söder om ekvatorn. Mina grannar kollar på film. Jag läser tredje delen i serien om Oxen, en trilogi på temat att något är ruttet i landet Danmark. Somnar periodvis. Resan från Paris till Nairobi tar åtta timmar, i princip rakt söderut och utan jetlag.

Solen sjunker snabbt och inflygningen är mörk, inte alls som i elektriska Europa där varenda plätt verkar upplyst och bebodd. Två steg utanför flygplansdörren slår värmen emot oss, mjukt men bestämt. Vi fyller i visumblanketter och hämtar bagage. Sami står och väntar med en skylt: ”Marie & Anders”.

Vi vet att restaurangen på Hob House har stängt när vi kommer fram, så jag köper ett par påsar chips och lite vatten i en kiosk. Bilfärden går från Jomo Kenyatta International genom centrala stan, förbi Westgate Shopping Mall där 67 personer dödades i en terrorattack 2013. Jag har freakat en hel del på allt som skrivs i turistböcker och researtiklar om brott och säkerhet i Nairobi, och bara några veckor innan vår resa attackerade Al-Shabaab ett hotellkomplex där minst 21 människor mördades.

Efter nån halvtimmas körning övergår staden gradvis i landsbygd. Vägarna blir smalare, skumpigare och dammigare. Det är mörkt och vi ser inte särskilt mycket förrän Sami bromsar in och stannar vid en hög tjock grind. En vakt kommer ut, byter några ord och släpper in oss. Vi är framme på Hob House och översköljs av trygghet och vänligt mottagande. Klockan är närmare elva men kocken George tvekar inte att sno ihop några kycklingspett och ris. Vi sitter under den glittrande månen och äter oss mätta innan vi kryper i säng. Försöker läsa men tappar boken på näsan.